Tillhör du de människor som tittar på löpare på gatan och önskar att du också älskade löpning? Önskar du att du också kunde studsa fram så där lätt och obehindrat? Men när det sedan kommer till att göra det själv så känns det oerhört tungt och tråkigt? Kanske kan min historia ge dig tips och pepp…

Jag hade aldrig sprungit ens 5 km. Jag var aldrig aktiv på skolidrotten och avskydde när man skulle tvingas runt på aktiviteter med löpning. Jag arbetade redan som 16 åring som gruppträningsinstruktör så jag älskade egentligen rörelse, men inte i påtvingad form och löpning, det var nog det värsta av det värsta. Åren gick och jag blev 20. Jag och mina kompisar skulle vara ute och segla en vecka. Nu fanns inte mycket träning att tillgå och det började strax krypa lite i kroppen. En av tjejerna skulle ta en löprunda och jag följde med.

Löpreceptet

Strax satte jag av i ett ganska bra tempo medan min väninna sprang med små korta steg i ett mycket långsamt tempo. Hon sa till mig att inte vänta men jag valde att anpassa mig efter hennes takt och vi sprang på. 2 km, 3 km, 4 km… När skulle det bli så där tungt och jobbigt egentligen? När skulle blodsmaken i munnen komma? Den kom aldrig. Vi tuggade på där, långsamt, men länge… Min kropp kändes som en maskin som skulle kunnat fortsätta en evighet till. Euforisk av min nya upptäckt så frågade jag min väninna hur hon hittade till det här tempot varje gång hon sprang? Hennes svar var enkelt:
– Jag tänker att jag ska springa, bara lite snabbare än när jag går raskt.

Och på den vägen är det. Därefter har jag som alltid hatat löpning, börjat älska det. Nu är jag både snabbare och ännu mera uthållig, men kärnan är alltid denna: Lite snabbare än när jag går raskt. Utgå därifrån och lägg sedan till det du vill med tiden. Att öka takten, köra intervaller eller vad det vara må.

Har du läst mina tidigare inlägg så vet du att jag just nu fokuserar på min styrka, men tiden närmar sig nu att växla om fokus och då kommer jag börja med min löpning igen. För en smidig övergång börjar jag nu lite smått med löpningen efter den värsta snön är borta. Och då går jag tillbaka och börjar på samma sätt. Lite snabbare än en rask promenad. Även längden på löprundan gör jag kort. Jag vill skapa mersmak och längta till nästa gång. Och jag lyckas. Euforisk efter dagens runda, kan jag knappt vänta tills nästa träningspass, som det står löpning på.

Så jag hoppas du vågar pröva min väninnas råd. Hitta den farten, gör de första rundorna lagom korta och tänk att det tar minst tio ”hundrundor” innan det börjar vända. Jag planerar alltid för 10 rundor, där det är tuffare, innan jag förväntar mig att det vänder. Och jag är supernoga med att följa min väns råd i början. Men kanske är du redan i god kondition och då kanske du får samma underbara upplevelse som jag fick på min jungfrurunda.

När du sedan erövrat löpningen till ditt liv har du en motionsform som kan utövas vart du än är, som är gratis så när som skorna på dina fötter och som duschar dig med endorfiner varje gång du är ute.

Lycka till!