Jag ska vara ärlig… Det har varit segt med tränings motivationen på sistone. Härom dagen hoppade jag till och med över ett pass. Så jag tänkte att skriva lite grann om det här med motivation för motion. Motivation är ingenting som kommer över oss automatiskt. De flesta av oss vaknar inte upp en morgon och känner sig super motiverade att träna om det inte är en vana att göra det. Det spritter inte i benen av sig själv en dag. Visst kan vi få en första influens av motivation att ”ta tag i vårt liv”, ”sätta i gång på allvar” eller vad vi nu tänker oss. Men ganska snabbt tenderar våra goda avsikter att falera om vi inte har en god portion med självdisciplin i ryggsäcken.

Motivation föds däremot av goda resultat. Att klara av att springa 5 km, föder ofta en längtan efter att göra det igen. Att bli starkare i kroppen skapar ett välbefinnande, vi ganska snart inte vill vara utan. Endorfin- och adrenalinkickarna som kommer efter ett tufft konditionspass blir lätt beroendeframkallande. Men tills vi nått dit, eller om ni som jag, just nu befinner er i en svacka så finns det bara en väg. Självdisciplin.

Satt och läste ett reklamblad från Stadium idag. De hade en slogan där de skrev ”When is now”. De satte verkligen tummen på spiken, för det är just det träning och motion handlar om. Att inte skjuta upp till morgondagen eller sedan. För att komma ur svackan eller komma igång är det NU som gäller. Inte sedan eller imorgon. Inte när jag får barnvakt eller efter alla andra sysslor är gjorda. Så nu tar jag med mig Lilleman ut och rör på mig. Hänger du på?